Kantarellvägen 5

Bostadsbeskrivning

Kantarellvägen 5 är ett hus som verkligen sticker ut, påbyggt med en övervåning och med sin originalinredning. Påbyggnaden gjordes redan sju år efter att husen byggdes, vilket gör att hela bostaden upplevs harmonisk och håller ihop stilmässigt. Det är ovanligt med originalinredning i så fint skick, vilket ger potential att modernisera med bibehållande av utvalda delar, som vardagsrummets parkettgolv, de många inbyggda garderoberna och kanske något av köket?

Planlösningen är mycket trevlig och genomtänkt och bostaden är större än de 190 kvadratmetrarna eftersom mätreglerna ger en icke mätbar area vid snedtaket på övre plan. Huset är och känns stort och luftigt trots alla sex sovrummen så här har en stor familj rum för alla. Både vardagsrum och allrummet ger generösa ytor för samvaro. Allrummet kan med fördel delas av om ni inte önskar ha biljard - och/eller pingisbord förstås.

Verandan på framsidan har en del utan tak och en del med tak så att det går att nyttja uteplatsen i alla väder. Här har ni sol från morgon till kväll. Tomtens baksida är en lekvänlig och plan trädgård som känns ogenerad tack vare generösa avstånd till kringliggande hus. Infarten är asfalterad och leder in till en länga med garage, förråd och en uteplats.

Kök

Köket är ett klassiskt 70-talskök där funktionen stått i fokus. Otroligt charmigt och välbehållet, med gedigen kvalitet. Mörka luckor, röd medaljongmatta, genomgångskök med praktisk arbetsdel innehållande stora praktiska skåp och bra arbetsytor. Självklart finns potential att modernisera. Frågan är om man vill.

Uteplatser

Verandan sträcker sig längs hela västra sidan av huset och rymmer både grill, matbord och loungemöbler. En del har tak vilket gör att man kan vistas här, grilla och bjuda på sommarmiddagar oavsett väder. Den öppna delen längst in är supersolig och skön för långa sköna stunder i kvällssolen.

I gränden, bakom garaget, finns ytterligare en trevlig uteplats. Här är ni vindskyddade och kan njuta av vår- respektive höstsolen tillsammans med släkt och vänner.

Hall

Hallen är ett utmärkt kapprum vad gäller storleken, med klädnisch direkt till vänster och gott om övrig plats för både familjens och gästers ytterkläder. Här finns även trappan till övre plan.

Allrum

Den övre sällskapsdelen är perfekt som tv- och lekrum för barnen och hela familjen, med generös storlek och snedtak som ger mysfaktor. Allrummet har en inbyggd garderobsvägg och bokhylla. Korkmattan och tapeterna ger nostalgivibbar.

Badrum övre plan

Övre badrummet har plastmatta, randiga våtrumstapeter, två fina fönster samt duschhörna.

Hjortängens historia

HISTORIEN OM HJORTÄNGEN

Tollare var en stor gård som går tillbaka till tidigt 1400-tal och ägdes av Jöns Pedersen Daen som sedermera blev borgmästare i Stockholm. När han dog skänktes gården till Gråbrödraklostret, men beslagtogs snart av staten. På 1500-talet skänkte Gustav Vasa egendomarna där Tollare ingick, till sin amiral Jacob Bagge. Bönder fick då bruka marken mot att betala skatt till Bagge.

I slutet av 1600-talet köpte arkitekten Nicodemus Tessin Tollare-egendomen, och på grund av säljarens obestånd fick Tessin även köpa närliggande områden till ett väldigt lågt pris. Efter att på 1700-talet ha brukats av ägare och arrendatorer, såldes Boo-godsen på auktion 1829 och då splittrades gårdarna på många olika ägare – ofta högt uppsatta personer som bara använde dem som sommarbostad.

En av de historiska ägarna till gården Tollare var Johan Alfred Hedenström som renoverade gården rejält och lät anlägga ett pappersbruk vid Lännerstasundet 1922. Näste ägare var Conrad Ahlberg som erbjöd gårdsbyggnaden till Stockholms godtemplare. Efter det blev gården pensionat och kursgård, och sedermera folkhögskola. Conrad Ahlberg behöll större delen av egendomen och höll hjortar på berget – det är därför det kallas Hjortberget. Conrad Ahlbergs son Erik Ahlberg tog över och nu närmar vi oss den moderna bebyggelsen.

1963 köpte dåvarande Boo kommun hela Tollare-marken – utom just den del som blev Hjortängen. Det området sålde Erik Ahlberg istället till ett bolag han själv hade bildat, med planen att göra det till ett industriområde. Lyckligtvis blev det inte så, bland annat tack vare stadsarkitekten som påpekade att Hjortängen var ett värdefullt strövområde för de människor som bodde i närheten. En annan anledning var förmodligen att här fanns mycket sankmark där det skulle bli svårt att bygga industrier.

Istället köpte kommunen marken och gjorde en ny stadsplanering med småhusbebyggelse – det som sedan blev området där detta hus ligger idag. Det kom in många invändningar mot planerna på samma sätt som det ofta gör idag kring nya bebyggelser, men till slut byggdes Hjortängen med totalt 135 bostäder i form av grändhus och kedjehus med gatunamn på svampsorter och därför kallades området Svampstan av de boende. Den lokala Egnahemsföreningen lyckades sedan påverka beslutsfattarna så att det blev tillåtet att förändra husen och göra bostadsvåning uppe.